Vad kännetecknar egentligen ålderssynthet?

Ålderssynthet eller presbyopi är nedsatt närseende och beror på att förmågan att justera linsens krökning minskar med åldern. Att linsen kan kröka sig är nödvändigt för att vi ska kunna se klart både på nära håll och på långt avstånd. Denna förmåga reduceras med åldern och gör att närseendet blir allt sämre.

Ofta börjar tillståndet runt 45-årsåldern med problem att läsa liten text. Efter hand måste man hålla tidningen och liknande längre och längre ifrån sig för att kunna se skarpt. Besvären är mest framträdande i dåligt ljus och tidigt på morgonen.

Orsak

För att se klart på nära håll, måste linsen vara mer krökt (kupad) än när vi ska se på avstånd.

Det är små muskler inne i ögat som styr denna reglering av linsens form. När musklerna drar ihop sig, buktar linsen ut och blir tjockare. Det är det som kallas för ackommodation. Ackommodation kräver inte bara att musklerna inne i ögat arbetar som de ska. Själva linsen måste också vara töjbar och elastisk för att denna anpassning ska kunna ske.

På grund av ökande stelhet i linsen förlorar vi förmågan att ackommodera.

Långsynta blir tidigare besvärade än personer med normal syn eller närsynta. Detta beror på att långsynta har ett kortare öga, vilket gör att de mer eller mindre konstant måste ackommodera för att få en skarp bild på näthinnan. När linsen stelnar, får de därför tidigt problem med närseendet.

Hur behandlas ålderslångsynthet

Vid ålderslångsynthet behöver man en pluslins (“näraddition”) för läsning och arbete på nära håll. Denna ligger utöver de eventuella vanliga glasögonen som man använder. Det finns många olika lösningar på detta:

Läsglasögon har samma brytning över hela glasögonen. De är lämpliga när man önskar särskilda glasögon till läsning, eller om man inte behöver glasögon på långt håll.
Med halvglas är den övre delen av glasögonen öppen, så att de passar för avstånd.
I bifokala glas är den nedre delen av glaset anpassat för läsning och närseende, medan övre delen är glas som korrigerar för andra brytningsfel (översynthet, astigmatism, närsynthet och dylikt).
Trifokala glasögon har avståndsseende överst, kortare avstånd i mittre delen och närseende nederst.
Glasögon med progressiva glas har gradvis övergång från avståndsseende överst via mindre avstånd till närseende.

Prognos

Att linsen stelnar är helt naturligt och en följd av att linsen och personen den tillhör blir äldre. Vi känner idag inte till något sätt att undvika detta.

Tillståndet försvinner inte när det väl har uppstått. Förmågan att läsa på nära håll blir gradvis sämre allt eftersom tillståndet fortskrider. Efter hand stabiliseras förändringarna – och man behöver inte längre byta glasögonglas. Under en period upplever man att glasögonstyrkan måste ökas något, vanligen med några års mellanrum.

Källa:Netdoktor